Byggnaden
Galeria Guemes: byggnaden och dess historier
En betongskyskrapa från 1915 med en tangoteater i, och författarna som levde och arbetade inuti den innan föreställningen ens existerade.
Se datum och priser ↗Guemes i korthet
| Detalj | |
|---|---|
| Adress | Florida 165, Buenos Aires (mellan gatorna Florida och San Martin) |
| Arkitekt | Francesco Gianotti |
| Beställd / invigd | 1913 / december 1915 |
| Stil | Art Nouveau, armerad betong |
| Notabel invånare | Antoine de Saint-Exupery, 1931 |
Ett torn över ett shoppinggalleri
Galeria Guemes är egentligen inte en utan två byggnader staplade på varandra: ett långt shoppinggalleri med glastak i markplan mellan gatorna Florida och San Martin, med ett omkring 14 våningar högt torn som reser sig ovanför. Den italienske arkitekten Francesco Gianotti fick uppdraget 1913 och byggnaden öppnade i december 1915, nästan helt uppförd i armerad betong — ett ovanligt och dyrt val för Buenos Aires vid den tiden, vilket till stor del är anledningen till att den än idag beskrivs som stadens första betongskyskrapa.
Art Nouveau, inte Beaux-Arts
De flesta av centrala Buenos Aires storslagna byggnader från tidigt 1900-tal lutar åt fransk Beaux-Arts — mansardtak och stenfasadet tätt modellerade efter Paris, den fashionabla referenspunkten för stadens rikaste byggherrar under epoken. Guemes är medvetet annorlunda: förgyllda smidesdetaljer, välvda glastakpaneler och de dekorativa bronsfigurerna över entréerna ligger närmare de Art Nouveau-gallerier och varuhus som växte fram i Turin och Milano vid samma tid, vilket stämmer väl överens med Gianottis egen piemontesiska bakgrund snarare än tidens vanliga parisiska mall.
En författares adress, två gånger om
Galleriet bär på en litterär historia som föregår varje tangoshow med decennier. Antoine de Saint-Exupery, senare författare till Den lille prinsen, bodde i en lägenhet inne i Guemes 1931 medan han flög postrutter för Aeroposta Argentina mellan Buenos Aires och Patagonien — en period av sitt liv som han senare hämtade stoff från till Flygare i öknen. Decennier senare vävde den argentinske författaren Julio Cortazar in galleriet i sin egen fiktion och placerade det vid sidan av de stora 1800-talsgallerierna i Paris som återkommer genom hela hans verk — ett märkligt eko av Gianottis egna europeiska referenspunkter.
Vad byggnaden faktiskt rymmer
Bortom butikerna i markplan har Guemes vid olika tidpunkter inhyst kontor, lägenheter, en takutsikt över microcentros hustak och — mest relevant här — två teatrar inbäddade under gatunivå. Teatro Astor Piazzolla, som används för Piazzolla-programmet, ligger intill en andra sal, Teatro Carlos Gardel, uppkallad efter den andra gigantiska gestalten inom argentinsk tango; båda sätter upp sina egna kvällsprogram med tango och middag, oberoende producerade, besatta och prissatta, och det är värt att kontrollera vilken sal en biljett faktiskt gäller innan du bokar.
Vad som finns kvar från 1915
Teatern som används för Piazzolla-föreställningen uppvisar synliga inslag från byggnadens ursprungliga Art Nouveau-dekoration — målade glastakpaneler, förgyllda reliefarbeten och privata loger i nivåer längs väggarna, snarare än ett slätt svart rum ombyggt för middagsteater. Det är denna detalj, lika mycket som själva programmet, som gör att lokalen känns distinkt jämfört med en specialbyggd modern tangosal någon annanstans i staden, och värd en blick uppåt mellan rätterna snarare än bara mot scenen.
Att hitta hit idag
Ingången Florida 165 är den du ska använda för tangoföreställningen; själva passagen är gågata, öppen för vanlig fotgängartrafik på dagtid precis som vilken shoppinggata som helst, och är faktiskt lätt att gå förbi utan att inse att ett 110 år gammalt betongtorn och två fungerande teatrar ligger bakom butiksfasaderna. Leta efter den välvda, förgyllda dörröppningen snarare än någon teaterskyltning i gatunivå.