Innan du går
En lyssnarguide: Piazzolla-verk att känna till före föreställningen
Fyra väldokumenterade Piazzolla-stycken värda att höra i förväg – vi påstår inte att exakt denna låtlista spelas en given kväll.
Se datum och priser ↗Fyra Piazzolla-stycken, kortfattat
| Stycke | Varför det spelar roll |
|---|---|
| Adios Nonino (1959) | Skrivet efter hans fars död; allmänt ansedd som hans signaturkomposition |
| Verano Porteno (1965) | Första satsen i Cuatro Estaciones Portenas, sviten som föreställningen har fått sitt namn efter |
| Libertango (1974) | Hans mest kända crossover-verk, inspelat av artister långt utanför tangons värld |
| Oblivion (1982) | Skrivet för en italiensk filmmusik; ett av hans mest inspelade långsamma stycken |
Varför lyssna i förväg
Piazzollas musik belönar en viss förtrogenhet innan du hör den live — den är harmoniskt märkligare än traditionell tango, byggd på spänning och utlösning snarare än en stadig danspuls genom hela stycket, och en kväll kring hans Cuatro Estaciones Porteñas framträder annorlunda när du redan vet ungefär hur sviten låter. Inget av det som följer är ett påstående om det exakta programmet en given kväll på Teatro Astor Piazzolla; det är bakgrund om kompositören vars namn faktiskt står på dörren, så att kvällen framstår som mer än ett obekant soundtrack till dansen.
Adios Nonino
Piazzolla skrev detta 1959, inom några dagar efter att ha fått veta att hans far — kallad Nonino inom familjen — hade dött, medan Piazzolla själv var på turné i Puerto Rico och inte kunde komma hem i tid. Han lär ha stängt in sig och skrivit stycket i ett enda svep. Det brukar anges som hans mest personliga och mest framförda komposition, inspelad av hans egna ensembler dussintals gånger under karriären, och en rimlig utgångspunkt för den som vill förstå hur tango nuevo låter känslomässigt innan man hör den live.
Verano Porteño, den första av de fyra årstiderna
Verano Porteño (Buenos Aires sommar) komponerades 1965 och var det första stycket i det som till slut blev Cuatro Estaciones Porteñas — skrivna individuellt under ungefär fem år snarare än beställda som en svit från början, och grupperade och framförda tillsammans först senare när alla fyra årstider fanns. Det är stycket som är mest direkt relevant för programmet på Teatro Astor Piazzolla, eftersom hela föreställningen har sitt namn från denna samling snarare än från någon enskild hit.
Libertango
Libertango skrevs 1974, inte långt efter att Piazzolla flyttat till Italien, och är det stycke som är mest sannolikt att kännas igen även av lyssnare som inte alls känner till hans namn — dess drivande baslinje och titeln (en blandning av libertad och tango, frihet och tango) har gjort det till ett av 1900-talets mest coverade instrumentala stycken, samplat och omarrangerat inom pop, klassisk musik och filmmusik i femtio år, från Grace Jones sångversion till otaliga inspelningar för klassisk cello och stråkkvartett.
Oblivion
Oblivion komponerades 1982 till musiken för Marco Bellocchios italienska film Enrico IV. Stycket är långsammare och mer melankoliskt än Libertango och bygger kring en enda smärtsam bandoneon- eller violinslinga snarare än en drivande rytmsektion. Det är ofta det verk programmakare tar till för att introducera Piazzolla för lyssnare som tror att tango nuevo bara är rytm och ingen återhållsamhet, och det förblir ett av hans mest inspelade långsamma stycken inom både tango och klassisk crossover.
En kommentar om låtlistor
Tango- och middagsteaterprogram publicerar i regel ingen fast spellista i förväg, och en föreställning byggd kring en komponists fullständiga katalog rymmer vanligtvis betydligt fler än fyra stycken under en timslång föreställning, blandat med milonga-, salon- och Pugliese-inspirerade avsnitt som inte alls är Piazzolla-kompositioner. Betrakta den här guiden som bakgrund om kompositören snarare än ett löfte om exakt vad du får höra under kvällen — det enda av de fyra stycken som verkligen är inbyggt i föreställningens eget koncept och namn är Cuatro Estaciones Portenas.